Genus dra åt helvete
Men hur fasen ska det gå för dem som gör och säjer skyltar till barnvagnar där barnens namn står. De måste hamna i konkurs nu då... Ja du stollar har det alltid funnits,så ser världen ut, skulle kännas konstigt om de försvann för då har man ingen att reta sig på......
Hur tänker vi?
Till skillnad från vår sexualitet som vi föds med så kommer våra könsroller utifrån. Vi påverkas av en rad olika influenser och formas genom socialiseringsprocessen under vår barndom och tidiga ungdom.
Det börjar liksom redan vid födseln; studier visar att vi svarar fortare på en flickas skrik än en pojkes, men en pojke får oftast amma mer och längre än flickor. Flickor får även mer kramar och närkontakt och jag vet att föräldrar runtom i landet protesterar; jag kramar mina söner! Och ja det gör ni säkert, men flickor får generellt MER av det. Både från sina föräldrar och sin omgivning. Att pojkar uppmuntras mer att prova nytt och att vara fysiska vet ni säkert och det börjar redan när de ska börja gå och utforska världen. (Sen så råkar män statistiskt sett ut för fler och allvarligare olyckor, kanske för att de aldrig fått höra att de ska vara försiktiga?)
Flickor får också generellt mer uppmärksamhet för sitt yttre medans pojkar får mer för sina prestationer. Även om en komplimang i sig inte är skadlig "Va söt du är idag!" så upprepad om och om igen regelbundet sänder det budskapet till flickorna att de är mest uppskattade för sitt yttre. Pojkar å andra sidan får ofta en massa uppmuntran för vad de kan; "Vilken stor och stark pojke du är som kan klättra!" Föräldrar uppmuntrar generellt sina pojkar att leka tuffare, ta risker och våga medans flickor oftare får höra att de ska vara försiktiga och ta det lugnt. Och det formar oss.
När ungarna sen blir större så kommer ju leksaker och barnprogram och vänner in. Leksaker riktar sig ganska tydligt till vardera könen; pojkar förväntas gilla (och vara) äventyrliga och aktiva leksaker medans flickor antas gilla passiva och pyssliga lekar. (och därför undviker jag att ta med Ninja till leksaksbutiker) Pojkar har t.ex inga "dockor" utan då kallas de för "actionfigurer". (Ett tips är att ni faktiskt kallar era ungars actionfigurer för just dockor)
Kläderna uppmuntrar även de olika sorters lekar. Pojkars kläder som kommer i mörka grådassiga toner och slitstarka rymliga tyger kan man kravla omkring på marken med, ramla med och klättra med. Flickors kläder i mer delikata material och ljusa pastellfärger där smuts syns på och som lättare går sönder (och även sitter tajtare och mindre bekvämt) funkar fint när man pysslar eller leker lugnare.
Sen kommer ju omgivningen in; förväntingar och fördomar vi har kring könen och hur det påverkar vårt bemötande av varandra och då speciellt barn som är i sina formativa år.
Här spelar även normer en stor roll för barn vill passa in och göra kön på rätt sätt. Vi är flockdjur och anpassar oss lätt till samhällets ideal. Barn kan behöva stöd att våga bryta det, våga stå emot, våga vara sig själva.
Hur fria är ungarna att utveckla sina personligheter när allt runt om kring dem är så tydliga med vilka mallar som finns och vilka regler som gäller? Hur fria är de egentligen när de blir bestraffade när de faller utanför ramen för vad som är ok för respektive kön?
Det är här mitt ansvar som förälder kommer in; att vara medveten om hur vi upprätthåller könsrollerna ger oss ett försprång. Genom att vara aktiv i sitt föräldraskap och motverka dessa roller så ger man iallafall ungarna en någorlunda ärlig chans att vara en individ.
Tanken att undanhålla könet för omgivningen är ju att man vill att barnet ska få växa upp och utvecklas utan en massa krav och förväntningar på könet. Att man inte talar om kön med sina barn är ju för att det inte finns nån anledning. Vi talar inte om hudfärg heller.
Mer om genus:
Varför klär vi ungarna icke-stereotypt:
http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/2010/august/utkast-aug-18-2010.html
Varför man inte ska säga till flickorna att de är söta och fina:
http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/2011/july/teaching-girls-that-their-appearance-is-the-f.html
Här kan du läsa hur man jobbar på genusförskolor. Ingen kallas för "hen". Barnen har namn:
http://www.sodermalmsforskolor.se/egalia/extern/genuspolicy.htm
Om du fortfarande inte förstår så är du välkommen att ställa specifika frågor. Ditt inlägg här är ganska luddigt och jag förstår inte riktigt vad det är du inte förstår eller vad det är du undrar över.
Du är även välkommen att läsa hela min genus och feminism-kategori: http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/category/feminism.html
och det är inte ett dugg egoistiskt. Vi, precis som alla föräldrar, uppfostrar våra barn genusmedvetet för att vi tror att det är bäst för barnen.
ladydahmer.se - läs.
Varför säger du att genuspedagogik ska dra åt helvete när du uppenbarligen inte har en aning om vad genus är? Ingen genusmedveten människa kallar sitt barn för hen, hen används när man inte vet könet på någon, tex:
- Idag var jag hos läkaren
- Jaha, vad sa hen då?
Man utgår allså inte ifrån att läkaren var en han, utan kör på HEN som är neutralt.
Du vet inte alls vilka det är som resonerar så här. För det första vet du inte vad genuspedagogik innebär, och i och med detta så har du faktiskt ingen aning om vilka som är genusmedvetna.
Genusmedvetna vill inte bemöta barnet efter sitt kön: man vill bemöta alla som individer. Istället för att utgå att lilla Frida tycker om dockor, rosa och att hon blir kär i pojkar, så utgår man ifrån individen, och likadant med lille Felix: man utgår inte ifrån att han gillar bilar, blått/grått/svart, våld och att han blir kär i tjejer, utan ifrån Felix. Låter barnen få vara barn, och tycka om vad de vill utan att komma och vifta med "nehejdu Oscar, du får inte ha nagellack, det är bara för tjejer". Inga förväntningar, ingen press.
En vanlig missuppfattning är att genus handlar om förbud: det är tvärtom. Det är inget fel att klä sin dotter i rosa, men det är heller inget fel att klä sin son i rosa. Man ska få ha alla färger, leka med alla leksaker (som man som förälder finner lämpliga) osv, osv. Genus är frihet!
Jag orkar inte förklara hela genuskonceptet. Läs Lady Dahmer, eller googla.
Aha, hon har varit här redan, sorry! Läs hennes kommentarer, och hennes blogg ;)
Min blogg är stor och min genuskategori sträcker sig ett par sidor, men OM du orkar så läs gärna igenom dem. Det är omöjligt att INTE förstå om du gör det. Titta på klipp och videos jag postat, bilder osv. Så får du ett sammanhang.
Ställ specifika frågor. Det är svårt att svara på det du inte förstår om jag inte vet exakt vad det är du undrar över. (vilka argument osv)
Genus handlar inte om att TA BORT utan om att LÄGGA TILL.
Barnet eller människan blir alltså bedömd efter individ istället för kön. (Man uppfyller omedvetet könsroller pga sin uppfostran och kulturen, därmed är INDIVIDEN begränsad).
Förstår du?
Ett annat tips, om du känner för att läsa in dig lite själv på genusfrågan i sig är "Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2", för det är möjligheter hela grejen handlar om. Möjligheten att vara något mer än sitt kön. Och det är ju faktiskt väldigt trevligt :)
Hoppas det ger dig något :)
Det handlar inte om att dölja barnets kön och att kalla dem för hen. Läs på lite.
Sen så måste du nog flytta ifrån Sverige då både förskola och skola måste arbeta med sånt här "genustrams" enligt både lag och läroplan. Även om Sveriges regering kanske inte alltid består av vettiga människor, så tycker jag att kalla dem för tokfransar är lite överdrivet.
Det är inget fel på blingiga, rosa kläder (så länge de är säkra och lekvänliga) Inte till din dotter eller till min son. Det är inget fel på att vara söt. Din dotter är säkert jättesöt. Det är min son också.
Att just jag sen tror att det inte är nyttigt att STÄNDIGT få höra att man bara är söt (mer än jag älskar dig, vad tycker du? hur känns det? Jag ser dig!) har inte med genus att göra, (utan om att bygga självkänsla). Men nog visar du väl säkert en massa kärlek också och inte bara ytlig uppskattning? Det tror jag nog!
Och om det är kul för min son att åka traktor så KAN det vara det för din dotter också. Nu menar jag inte att min son och din dotter är exakt likadana. De har naturligtvis egna personligheter men det beror ju på att de är de, på deras mammor och pappor osv. Könet är bara en liten del, då måste man inte ha en massa fördommar om vad de kan eller vill utifrån könet.
Jag har tänkt på det där med hen, mest som ett litet experiment, för att jag så ofta säger "han" eller "pojken" bekräftar deras grupphörighet så ofta. En chans att räkna i huvudet. Tillfälligt för min del. Det handlar alltså om min medvetenhet, inte om barnets eller omgivningens. Skulle man kalla dem "blondin" eller "stockholmare" "kort" "gillar-att-dansa" "ritar-stridsvagnar" lika ofta skulle man ju verka knäpp.
Men nej, jag skulle ALDRIG förneka deras kön. Å andra sidan måste jag inte redovisa det jämt och ständigt heller. Det är okej med tofs i håret eller tjej-overall, jag måste inte säga nej. Det är ju liksom ingen förolämpning att bli tagen för andra könet nån gång.
När min son frågar om balett bara är för tjejer så svarar jag att det inte är det, och att det är många fler tjejer än killar som dansar balett.
Jag postar bara 2 länkar till min blogg, gå och läs så vet du hur jag ser på genus och debatten...
http://bit.ly/pMBdeF
http://bit.ly/ppaZlH
Du har helt missuppfattat allting och du gör en bra sak i att lära dig vad genus handlar om.
Men hur gammal är du?
Du ger inte ett särskilt bra eller moget intryck av att kalla genusmedvetna för idioter.
Att vara genusmedveten handlar om att erbjuda alla roller och inte bara pojke/flicka, det handlar inte om att kalla sitt barn för hen och "mörka" könet. Min son är mycket väl medveten om att han har en snopp men han vet inte att han är en pojke.
Mina barn får vara barn först och främst, inte ett kön.
Jag varken hävdar mig eller försöker provocera genom att klä barnen i alla regnbågens färger.
Lady Dahmer är fantastisk så läs vad hon skriver, läs även inläggen som Teskedsmamman länkade!
Hej! Vad kul att du är nyfiken. Hoppas inte rubriken på ditt inlägg färgar din läsning utan att du kan läsa utan att döma i förväg. (Skrev också i Amandas blogg så här) jag resonerade som du innan jag läste Under det rosa täcket, och började intressera mig mer och mer för vad genustänkare och feminister egentligen menade. Nu tror jag på att det finns ett samband mellan stereotypa könsroller och hur dom påverkar oss och ger en bild av att män bl a ska vara macho och kvinnor bl a snyggfixade och behagande för att duga. Nu tror jag att det finns ett samband mellan dessa stereotypa bilder och normer (som vi matas med i media, av samhället av våra föräldrar et c ) och tex att tjejer oftare får ätstörningar och att män som har problembakgrund oftare tar till våld (tex kvinnomisshandel som leder till att var tredje vecka mördas en kvinna i Sverige av en närstående man). Ska vi nöja oss med som det är alltså? Det verkar inte så bra. Och även om vi var 100 procent jämställda (hur nu sverige skulle kunnat hinna med det. T ex var det rätt nyligen som kvinnor fick rösträtt 1921, skulle allt därefter redan rättats till? Då har man väldigt höga tankar om sverige...) Ok vi är 10 000 ggr bättre än många andra länder, men även i länder där flickor bortaborteras, inte får lika mkt mat som pojkar, inte får gå i skola och inte har några friheter eller någon makt, så handlar det om värdringar och ett förutbestämt synsätt på hur man ska vara som man och hur man ska vara som kvinna.
Jag tror man måste börja från början med värderingarna och synen på könsroller. Att jag blev intresserad av det här innebar inte att jag förvandlades till en extrem galning jag lovar:-) Däremot blev jag medveten om hur jag själv kunde ändra förhållningssätt och bemötande eftersom jag liksom alla andra var och kanske fortfarande är stereotypt påverkad. Blir själv nyfiken på varför frågan väcker så mycket agressioner hos dig?
Martina Thun;
http://martinathun.blogspot.com/2011/09/hon-han-och-hen.html
Genus handlar verkligen inte om förbud! Det man gör ska vara av egen vilja, INTE utformat av normer och sociala föreställningar om vad som förväntas av en!
Jag vet inte hur andra resonerar kring genus. Men att dölja en persons fysiska kön känns ju inte som något jag vill uppnå. Har man snopp, så har man det - har man snippa, så har man det. Det är inget man ska förneka. Det som gör mig irriterad är hur individer som råkat födas med snippa automatiskt blir tilldelad en mindre bit av kakan. Traditionella könsroller ställer högre krav på den moderna kvinnan, samtidigt som hon ska prestera 100% på arbetsmarknaden, skapa en karriär och bli framgångsrik ska hon samtidigt uträtta (statistiskt sett) mer obetalt arbete i hemmet såsom tvättning, städning och omvårdnad av barn. Genus handlar om gemensamt ansvar, jämställdhet och lika krav och möjligheter. Det handlar inte om att man ska behöva bli något man inte är - snarare att kunna vara den man är utan att det behöver innebära att man förlorar på det.
Hej! Såg att du anklagade lady dahmer för att göra sina barn förvirrade. Kan inte vi mammor försöka stötta varandra istället för att påpeka att andra är dåliga eller förvirrande mammor? Du är säkert en fantastisk mamma till dina barn och jag är säker på att du inför dina barn aldrig kallar människor som inte gjort dig något, för sjuka idioter. Eftersom du garanterat förstår vad det skulle göra med deras människosyn att höra sin mamma säga så. Och därför kommer du säkert inte heller låta dom läsa din blogg om dina inlägg fortsätter i den hatiska ton du visar upp här. Allt gott!
Hej! Ja det är lätt att gå vilse i genusdjungeln om ingen berättar för en vad det handlar om.
Det handlar om att alla är lika värda och att man ska bortse från kön och istället behandla folk efter deras individ. För många låter det ungefär "men vadå! Ska inte min fina prinsessa få ha rosa?" - Jo självfallet, men varför inte låta ALLA barn prova rosa? En pojke kanske också vill, men enligt samhällets normer så passar det sig inte, och därför blir han begränsad. Och vise versa för tjejer som tycker om saker som enligt samhället är "manligt" som bilar, kampsport, håriga ben osv, det passar sig inte. Och där har vi också en förtryckt individ.
Visst hade det varit mycket härligare för oss alla om vi inte blev intryckta i en "könsmall" "såhär borde du vara, det här är dina intressen" utan att man fick fler möjligheter?
Det tycker jag, och mina genusmedvetna vänner också. Och det r möjligheter som är vårt fokusområde. Ganska intressant, eller hur? :)
Men herregud vilka förbannade tramsmajor,är man osäker på sitt eget kön eftersom inte vill/vågar säga han eller hon till barnet? Sociala försök har ju bara lett till oreda,tex fri barnuppfostran som kom 70-80talet.Säger man något till en som uppfostrades då så får man till svar"håll käften kärringjävel" jag vet bäst. Som sagt va, det har alltid funnits viss galenskap.Men det visar sig om en 20-30 år om det va så förbannat bra. Lycka till alla genustomtar......
Jag tycker att det är fruktansvärt orättvist att kvinnan lever i genomsnitt fyra år längre än mannen. Därför missunnar jag faktiskt inte pojkar att få lite extra uppmärksamhet av sin mamma.
GUNILLA jag kan glädja dig med att vi tramsmajor använder oss av både hon och han OCH hen. Våra barn kallar vi vid namn som alla andra normala föräldrar.
Att vi skulle vara osäkra på deras kön låter väl motsägeslefullt? Snarare tvärtom skulle jag säga! Vi har inte samma behov som ni att konstant tjata om könet. Inte heller har vi samma behov av att signalera könet genom kläder, leksaker, uppfostran. Vi har inget behov av att förstärka könet eller på annat sätt hävda könet. Vi låter barn vara barn istället.
Om någon ska anklagas för att vara osäker på sina barns kön så borde det ju rimligtvis isådana fall vara ni som INTE är genusmedvetna.
Nädu Mormor, skämmes på dig att vid hög ålder vara så fördomsfulls och okunnig! Gå till biblioteket och låna en bok om genus istället. Kunskap är makt.
Kära lady Dahmer jag var med på hippietiden,rödsocketiden,och fri uppfostrantiden.Med facit i handen så har det ju gått galet med de flesta sociala försök,någon liten knatte har det nog gått bra för men fängelserna är fulla av om inte galna så rätt så märkliga individer efter föräldrars ännu konstiga ideer om uppfostran på sina barn. Jag har sett det förr....
genus är en vetenskap. inte ett socialt försök. Du har uppenbarligen inte så mycket koll. Ignorans är ingen skam men att vilja förbli ignorant är det. läs på!
Kärringar, oavsett kön. Det ska vara rediga grabbar "oavsett kön". Är det genus, eller?
Doktor eller doktorinna, Greve eller grevinna. Jag heter Tomas och det säger allt.
Lady Dahmer - Du kanske borde lägga lite mer energi på att vara en kärleksfull mor än att försöka leka profet. Från vad jag har hört så behöver de lite uppfostran och du behöver en föräldrakurs då du verkar tro att allt går att uppfostra barn med gap och skrik.
Hanna, du vet ingenting om mitt föräldraskap. Jag tycker att du ska hålla dig till sakfrågan istället för att attackera min person. Det gör man bara när man inte har nåt vettigt att säga alls.
Herregud vilket trams Lady Dahmer sysslar med,jag har aldrig förnekat mitt kön eller andras,utan tvärtom känner mig stark i hur jag är skapt.Kanske du ska föreslå dina anhängare att de skaffar en typ av burka att ta på ungarna så slipper ni visa vad ni avlat fram. Är det så du vill ha det????
Det enda tramset här är att Hanna skriver att hon vill förstå. Men attackerar andra människor när dom försöker förklara. Skärpning.
Mormor, du kritiserar nånting du inte vet nånting om. Är det inte bättre att du faktiskt LYSSNAR på vad jag skriver och tar till dig innan du ställer retoriska frågor som inte har med saken att göra? Varför så rädd för kunskap?
herregud, mamma verkar inte vara den skarpaste individen, för att uttrycka sig snällt. Jag undrar samma sak som dahmer, varför är vissa rädda för kunskap? Samma sak gäller när vi kommer till rasism! Kunskap, upplysning hjälper mot dessa problem, men korkade individer vägrar vilja lära sig. Jennie och "mamma", varför vill ni leva i ett dunkel av okunskap? Skäms ni inte?
