jagochtuva

För två år sen va Tuva beräknad till att titta ut. Men tji fick vi. Jag har för mig att den dagen kan ha varit den längsta i hela mitt liv. Du vet när man va liten och gick och väntade på att tomten skulle dyka upp någon gång efter Kalle Anka så man äntligen skulle få sina efterlängtade julklappar? Så kändes det fast 100 ggr värre. Jag var så ledsen och bitter att jag höll på att gå sönder. Och framåt kvällningen satt jag med sönder gråtna ögon och världens största mage och var helt övertygad om att det aldrig skulle komma någon bebis.... Men när hon sen fyra dagar sent ville ut önskade jag inget hellre en att hon skulle stanna kvar därinne.